Gustav Fridolin – de hundra dagarnas man

Är det regeringstaburetten som bekymrar

ATT POLITIKER mestadels använder stora ord och ger löften, som givetvis inte kan infrias, får vi dagligen bevis på. Det är de enda vi kan vara säkra på i politiska sammanhang. Hur gick det t ex med Fridolins kolbit, som han så storordat lovade att den skulle stanna kvar i marken. Naturligtvis var regeringstaburetten viktigare än det globala klimatet!

HUR BLEV DET med den svenska skolans förvandling under de hundra (100) dagar som den nye utbildningsministern utlovade? Det har nu gått snart två år sedan han avgav det löftet, och den svenska skolan är fortfarande i fritt fall. Cirka sex tusen lärare saknas inför höststarten, men det tycks inte bekymra herr Fridolin nämnvärt. Han har ju sitt jobb och sin feta lön att tänka på! Att det går utför med skolan blir sekundärt för honom. I gårdagens Aktuellt babblade han vidare om framtida satsningar, som givetvis inte kommer att genomföras.

FÖR INTE ALLTFÖR länge sedan konstaterade man att riksdagsledamöternas löner måste komma upp i paritet med lärarlönerna. Och vad hände? Lärarlönerna låg kvar på samma låga nivå och riksdagslönerna ökade så att en ledamot idag (förutom alla tillägg) tjänar dubbelt så mycket som en lärare. Det kan inte skyllas på herr Fridolin, där har sossarna det fulla ansvaret. Men vad har han gjort för att förändra situationen? Egentligen skvatt intet! Skall läraryrket bli attraktivt måste lärarna än en gång hamna på samma nivå som riksdagsfolket, och det är ju helt omöjligt med dagens penningslöseri på andra områden.

   Vi får alltså leva med att den svenska skolan förfaller medan herr Fridolin babblar vidare utan att ha något på fötterna.

   Hur skall man kunna rekrytera lärare och klassrummen mera liknar slagfält än utbildningslokaler? Och ta ifrån kommunernas lärarfientliga och i åtskilliga fall outbildade politiker ansvaret för skolan och återför det till staten!

   Vad som behövs är en total nystart med krav, disciplin och välutbildade lärare som har rejäla löner.

   Men den utopin når vi inte med de hundra dagarnas man.

Etthundratio år sedan en amerikansk filmgigant föddes

John Huston 1906-1987

MED TANKE PÅ alla ointressanta filmproduktioner som lusar ner våra svenska biografer nuförtiden finns det alltid anledning att utan nostalgiska baktankar återvända till den tid då den amerikanska filmen verkligen var sevärd.

”Till flydda tider återgår min tanke än så gärna” skaldade Hasse&Tage i en av sina revyer, och jag vill gärna understryka att det i filmiska sammanhang finns fog för detta. Den 5 augusti är det 110 år sedan manusförfattaren, regissören, producenten och skådespelaren John Huston föddes i Nevada, Missouri och under sitt liv fram till den 28 augusti 1987 då han avled i Middletown, Rhode Island hann han skriva in sig som en av de stora giganterna i den amerikanska filmhistorien.

EFTER NÅGRA MANUS (se nedan) gjorde han sin regidebut 1941 med Riddarfalken från Malta efter ett manus som han skrev tillsammans med deckarförfattaren Dashiell Hammet. Då fanns det redan två filmer gjorda på Hammetts roman, men dem kan man lätt glömma sedan man sett Hustons version med bl a Humphrey Bogart, Mary Astor, Peter Lorre och WardBond. Det kan också nämnas att Sidney Greenstreet gjorde sin filmdebut här som Kasper Gutman (”The Fat Man”). För Sierra Madres skatt sju år senare belönades Huston med två Oscars för bästa manus och bästa regi. Nomineringar fick han under årens lopp ett flertal gånger både som regissör, författare och skådespelare.

Under sin långa filmkarriär hann John Huston göra ett fyrtiotal filmer, varav åtskilliga som tur är finns på DVD. Man måste alltså inte hålla till godo med den amerikanska undervegetationen – inte så länge man kan berika DVD-hyllan med John Hustons filmer. Ett axplock ur hans kvalitativt högtstående produktion följer här:

·       1938 – Den mystiske doktor Clitterhouse (manus)

·       1938 – Skandalen kring Julie (manus)

·       1939 – Frihetshjälten Juarez (manus)

·       1941 – Riddarfalken från Malta (regi och manus)

·       1942 – Över Stilla havet (regi)

·       1942 – I detta vårt liv (regi)

·       1946 – Främlingen (manus)

·       1948 – Stormvarning utfärdad (regi och manus)

·       1948 – Sierra Madres skatt (regi, manus och roll)

·       1950 – I asfaltens djungel (regi, manus och produktion)

·       1951 – Afrikas drottning (regi)

·       1951 – Ung soldat (regi och manus)

·       1952 – Målaren på Moulin Rouge (regi, manus och produktion)

·       1953 – Skälmarnas marknad (regi, manus och produktion)

·       1956 – Moby Dick (regi, manus och produktion)

·       1961 – De missanpassade (regi)

·       1963 – Kardinalen (roll)

·       1967 – Casino Royale (regi och roll)

·       1967 – Reflexer i ett gyllene öga (regi)

·       1970 – Myra Breckinridge (roll)

·       1972 – Fat City - chansernas stad (regi, manus och produktion)

·       1973 – Fällan (regi)

·       1984 – Under vulkanen (regi)

·       1985 – Prizzis heder (regi)

·       1987 – Minnen av lycka (regi)