fredag 5 augusti 2016

Gustav Fridolin – de hundra dagarnas man


Är det regeringstaburetten som bekymrar

ATT POLITIKER mestadels använder stora ord och ger löften, som givetvis inte kan infrias, får vi dagligen bevis på. Det är de enda vi kan vara säkra på i politiska sammanhang. Hur gick det t ex med Fridolins kolbit, som han så storordat lovade att den skulle stanna kvar i marken. Naturligtvis var regeringstaburetten viktigare än det globala klimatet!

HUR BLEV DET med den svenska skolans förvandling under de hundra (100) dagar som den nye utbildningsministern utlovade? Det har nu gått snart två år sedan han avgav det löftet, och den svenska skolan är fortfarande i fritt fall. Cirka sex tusen lärare saknas inför höststarten, men det tycks inte bekymra herr Fridolin nämnvärt. Han har ju sitt jobb och sin feta lön att tänka på! Att det går utför med skolan blir sekundärt för honom. I gårdagens Aktuellt babblade han vidare om framtida satsningar, som givetvis inte kommer att genomföras.

FÖR INTE ALLTFÖR länge sedan konstaterade man att riksdagsledamöternas löner måste komma upp i paritet med lärarlönerna. Och vad hände? Lärarlönerna låg kvar på samma låga nivå och riksdagslönerna ökade så att en ledamot idag (förutom alla tillägg) tjänar dubbelt så mycket som en lärare. Det kan inte skyllas på herr Fridolin, där har sossarna det fulla ansvaret. Men vad har han gjort för att förändra situationen? Egentligen skvatt intet! Skall läraryrket bli attraktivt måste lärarna än en gång hamna på samma nivå som riksdagsfolket, och det är ju helt omöjligt med dagens penningslöseri på andra områden.
   Vi får alltså leva med att den svenska skolan förfaller medan herr Fridolin babblar vidare utan att ha något på fötterna.
   Hur skall man kunna rekrytera lärare och klassrummen mera liknar slagfält än utbildningslokaler? Och ta ifrån kommunernas lärarfientliga och i åtskilliga fall outbildade politiker ansvaret för skolan och återför det till staten!
   Vad som behövs är en total nystart med krav, disciplin och välutbildade lärare som har rejäla löner.

   Men den utopin når vi inte med de hundra dagarnas man.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar